... på att sakna folk. Jag saknar min bror, som jag vet att jag aldrig mer kommer att få se. Jag saknar mig morfar som jag heller aldrig kommer få se. Saknar Anna, henne kommer jag få se mer av hoppas jag. Men du känns så långt borta. Jag saknar mig själv. Den jag var förut. Inte den som nästan alltid gråter sig till sömns, den som trodde på sig själv. Den som aldrig hittade några fel eller som tog dagen som den kom. Vart har den flickan tagit vägen? Jag försöker varje dag ändra mig tillbaka till den flickan, men har fastnat på spåret jag just nu vilar på. Jag försöker att blinka bort allt det onda. Men det är inte normalt att en 12:årig flicka mister sin bror. Det är svårt att gå vidare och glömma allt. Jag säger inte att allt som har hänt är dåligt, men vissa av sakerna kunde gärna ha varit som de än gång var. Men jag kan ju säga att jag lever iaf. Men som sagt så har det inte varit lätt alla gånger. men jag saknar er <3

För att inte vara allt för deppiga så har jag varit i kalmar idag med Jenny :)
Hittade julklapp till mamma, mormor och syran sen tog mina pengar slut. Men så är ju pappa skyldig mig 3000 så ska nog lösas till de som är kvar. Annars händer det inte mycket i den delen av mitt tråkiga liv. Ska plugga imon som vanligt. Men nu är det bara 4 dagar kvar i skolan. På fredag om det inte händer något så ska jag få med mig mamma in och köpa mig skorna som jag hittade idag ;)

Nu ska här gluttas film, jobba vid 5 imon (: