Du får mig att må så jävla dåligt. Du säger hela tiden att du mår dåligt, men du tänker inte ens på hur andra mår. Det är bara dej det handlar om hela tiden. Men du frågar inte hur det är med oss andra. Och förresten har jag inte storbråkat med dej, jag tjafsade med dej på msn. Det är inte att storbråka. Jag kan säga att du vill inte storbråka med mig. Några vet att jag inte är kul att ha att göra med när jag blir rikigt förbannad.
Men det här håller inte längre. Du kan inte ens komma på någon jävla vettig ursäkt. Det funkar inte att säga att du mår dåligt hela tiden. För vem fan gör inte de? Du har inte förlorat din bror. Du har din kvar. Du behöver inte leva varenda jävla dag i skuldkänslor. Du behöver inte tänka att du aldrig mer få se din bror. Så va har du att klaga över? Du har allt kvar. Jag förlorade min bror, han som jag är så jävla lik att det är skrämmande. Vet du hur det känns? Du fattar inte hur jälva ont i hjärtat det gör att aldrig mer få se honom. Aldrig mer höra hans röst eller höra honom skratta. Du behöver inte gå till en grav för att besöka din egna bror.

Så om du ska säga att du mår dåligt, säg då fan varför. Jag trodde att du alltid fanns där, men när du inte ens frågar eller pratade med mig när det hade gått 6 år. Då tappade jag förtroendet för dej. Jag trodde att vi skulle vara kompisar ett bra tag, men jag vill inte vara kompis med dej längre. Jag orkar inte. Inte när det bara handlar om dej hela tiden. DU behöver faktiskt inte ha den jävla uppmärksamheten längre. Och säg fan inte saker som inte ens är sanna. Fast du kan väl inget annat. Men fan ta dej om du säger något sånt igen, jag lovar, jag kan inte ta det fler gånger. Och gå fan inte genom Minna igen, ta det med mig istället! Men så jävla tuff är du väl inte.

Hoppas du läser detta nu Petra, för nu har du verkligen fått mig på dåligt humör!