Jag vet inte vad det är med mig. Jag borde vara glad, eller jag är glad men jag känner inte igen mig själv. Jag är trött på att känna denna känslan, att känna mig så jävla värdelös.

Idag har det varit en sån där dag då man inte skulle ha gått upp ur sängen.

Vaknade vid halv 3 och kunde inte sova, så satte på en film i hopp om att kunna somna. Och sagt och gjort. Sen kom mamma in vid halv 6 med beskedet att vattenpumpen eller något hade gått sönder så att varken vi eller djuren i ladugården hade något vatten. Kul att vakna till? Så det va bara att pallra sig upp, ta ett glas oboy och morgon cigg och sen ut och börja skrapa ner medans mamma hämtade hennes kompis som är elektriker. Och eftersom det blev sent igår i ladugåden hade ju korna skitit så mycket att det knappt gick att dra ner det i rännan, men det gick. men ont i händerna fick jag.

När de väl hittade felet så rättade dem till de och vi kunde börja mjölka, så när mamma var i väg och lämnade kompisen så började jag sätta på maskinerna på korna och ge dem mat och så. Vid halv 8 började jag mjölka och vi kom inte in förens 9 när vi annars kommer in runt halv 8-8. Och jag kan säga att det var inte bara jag som va irriterad, utan korna med. De gjorde inte annat än sparkade av sig maskinerna och höll på. Sen va det en ko som jag gärna skulle slänga något hårt i huvudet på! Hon tog sönder en maskin. Och för att kunna laga den är man tvungen att ta bort en kåpa, och innan vi fick bort den! Ont i händerna hade jag ju redan så det var ju bara att ta i så mycket man orkade och till slut fick jag ju bort den efter  mycket svordomar! Och så om inte det räckte så fungerade inte mjölktanken. Utan jag fick hoppa upp på den ( inte graciöst precis ) och fick trycka på en knapp som var längst in mot väggen. Det gick väl bra tills jag skulle vända mig om och fick en kant på rälsen rakt i pannan. Snacka om att min dag var helst förstörd, på bara några timmar!

Och igår så gick det oxå snett. Ungdjuren bet av kablen till upprullaren så att jag inte kunde ge dem mat. Och alla blir så irriterade när de inte får mat och jag blir irriterad för att inget fungerar så fort jag ska hjälpa till i ladugården. Men kanske sånt man får räkna med när man heter OLOFSSON!

Snart ska man ut och jobba igen. Och trött blev jag på min utväxt så jag har färgat det bruna och ska färga det blonda så fort jag kommer in från ladugården :D

Jag är trött på att vara sjuk nu.
Började på halva påsklovet och sitter i fortfarande. Trötthet, ont i huvet, förkyld och pipande lungor.
Annars rullar livet på. Skolan går som den går. Har lite smått panik med alls som kommer nu. NP redovisning på tisdag, redovisning om projektet och sånna saker. Men det är väl sånt man får ta. Ska bara bli så skönt när allt detta är över!

Jag vet inte hur jag ska göra. Hur jag än gör kommer det inte bli bra. jag tycker inte om att se min bästa kompis gå i hagen och inte bli riden. Jag har funderat på att sälja henne, men det skulle få mig att må så dåligt, man kan väl inte sälja en familjemedlem? Sen har jag funderat på att låta någon annan rida henne. Men jag vill inte ett vem som helst ska rida henne heller. Jag vet bäst hur man rider min häst. Jag blir tokig. Hon är min bästa vän. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Hon har varit den ända som jag har kunnat vända mig till när det har varit jobbigt hemma, hon som alltid har stått vid min sida. Jag vill ha kvar henne, få ork till att rida till henne så att hon blir så fin som hon har varit. Visst hon är fin nu med, men hon har tappat sina muskler och det är mitt fel. Jag kommer ihåg när jag fick henne. Jag älskade att bara stå och kolla på henne när hon gick runt i hagen och kollade in läget. Och när vi började hoppa. Hon älskar det verkligen. Och det är inte på tal om 30 cm, det tycker hon är för litet och du puttar hon bort bommen med framhovarna. Eller de skrittrundorna jag red barbacka och vi bara lufsade runt i skogen och mådde alldeles underbart. Det finns så mycket fina minnen med dig min älsking.

Även dåliga minnen ligger i min hjärna. Den dagen jag såg dig ligga ner och va nära att dö, det var den värsta dagen i mitt liv. Jag trodde först att du bara var trött, men när jag inte fick upp dig brast tårarna. Jag vill inte leva ett liv utan dig, det skulle inte bli detsamma.

Nu när det är ljusare på kvällarna och inte mycket i skolan så ska jag försöka komma igång med din träning igen!

 

Såg att det var ett tag sen man uppdaterade. Oj.
Just nu sitter jag i köket och väntar på att klockan ska bli halv 1 så att jag kan sätta på ugnen, haha. Vilket liv man har då. På lovet har det faktiskt inte hänt så mycket. Jobbat och stått i. Och sen blev man ju sjuk igen. Fast denna gången är det lugnorna som spökar och förkylning igen. Men det är kanske sånt man får ta. Haha. Jag har fortfarande inget vettigt att skriva eftersom det inte händer något i denna lilla håla man bor i. Så det är väl bara att sätta punkt och skriva när man har något vettigt att säga ;D

Bye