Jag håller på att gå under här hemma. Trodde att det skulle bli en lugn kväll idag. Men det har skitit sig redan nu. Fick skit för att jag bara sitter och spelar hög musik och att jag aldrig gör något Men han ser inte vad jag gör. Jag har försökt sitta och plugga hela dan.

Han ville åka och dricka kaffe hos Stefan. Jag sa bara att han skulle vara hemma till halv 4 för jag ville inte ta ladugården själv som jag fick göra förra gången. Men då blev han förbannad och säger att man inte bara kan sitta hemma och uggla. Men jag sa aldrig att han inte fick åka. Jag ville inte, för att jag var tvungen att plugga. Men han fattar inte hur mycket jag har nu i skolan. Så det var droppen för mig. För jag har slitit över att få den har jävla presentationen färidig, men istället så slutar det i tårar. Han tycker ner mig totalt. Men det är ingen som ser. Ingen förstår hur jag har det hemma. Jag vill bara komma bort, men då sviker jag mamma. Och jag klarar inte av det. Men jag klarar heller inte av att han ska hålla på hela tiden. Jag försköker sätta mig någonstans där jag  kan få vara ifred, lyssna på musik och plugga med mitt. Ne då kommer ju han bara och stör och säger att han inte kan koncentrera sig men han hade ju inte behövt sätta sig där jag satt med min musik. Ne då får jag kastat på mig att det inte bara är han som inte kan koncentrera sig, utan att alla andra inte kan det heller. Att jag bara lyssnar på musik och inte gör något annat. Allt bara för att jag sa att jag inte ville ta ladugården själv. Och två sekunder efter så äär allt frid och fröjd igen, enlig honom. Men han vet inte hur det tar på mig. Jag sliter för att hjälpa till, men det är inte värt något. Jag vill bara flytta hemifrån och inte hjälpa han mer. Men då får jag ju skit för det. Jag gör ju ändå aldrig något....

Fan jag hatar honom. Jävlaidiot.

 

Ingen ser hur jag egentligen har det, för jag är bra på att dölja allt när jag inte är hemma. Men det är skrämande hur jävla långt man kan trycka ner någon med bara ord.

Over and out